Just be careful darling

Idag åkte jag in till Reading å träffa Sarah, en annan au pair som också kommer från Sverige (Södra Dalarna) Så vi fikade! :)

Vi skulle mötas på stationen å jag var lite tidig. Det var inte så många människor som stod och väntade precis utanför tågstationen. Jag hörde en kvinna prata väldigt högt i telefon nära mig. De lade på, och jag vet inte om hon sen pratade med sig själv eller om det var till mig. Hade man tänkt typiskt-svensk så skulle man tycka att hon var knasig och gå därifrån för att inte låta störas?! Hur som helst så började vi prata, å något var det väl med henne, eller så var hon bara väldigt speedad. Jag vet inte om hon hade varit på sjukhuset och nu skulle hon träffa sin bror (och hon förklarade hur han såg ut) som tydligen också varit på sjukhuset och de hade inte setts sen det. Så hon stod och höll utkik, var nervös samtidigt som uppspelt. Men det var inte på något sätt obehagligt att prata med henne. Hon hade bott i Reading förut men bodde inte där nu, men hennes familj bor där. Å hon hade en dotter som hade fått barn å hon pratade om det, och att hon ville då kallas för Nan och inte Grandma, för hon var ju bara 48 år. Hon sa att en grandma är ju gammal å stickar/virkar och visade samtidigt med händerna. Jag kunde inte annat än skratta ett tyst fnitter inom mig (jag stickar/virkar ju ibland). Vi pratade om att vänta på människor. Jag berättade att jag var au pair och väntade på Sarah, som jag aldrig träffat förut. Hon frågade om det var på internet vi fått kontakt, och jag berättade. Hon sa "Just be careful darling" tre gånger. Det roliga var ju att jag stod och pratade med henne, en främling, cirka 10-15 minuter. Vi pratade också om Sverige och hon sa att hon gillade Sverige och att människor är snygga där och hon inkluderade även mig i det.Vi såg hennes bror över gatan, hon gav mig en kram och vi skildes åt. Hon var en söt grandma eller jag menar nan. Ja, det är intressant vad man kan träffa på för människor.

Men jag gillar det med England att en främling kan säga darling, så är väl inte kulturen i Sverige direkt. När jag brukade gå och handla när jag bodde i Liverpool kunde kassörskan säga thank you love. Å tredje gången jag gick på zumba här och kom in i salen kom ledaren mot mig sa hello lovely och gav mig en kram. Som att en instruktör i Sverige skulle göra så. Några exempel. 

- Malin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0